Innan barnen lämnar bygget vid slutet på eftermiddagen skriver de önskelappar som lämnas kvar i bygget.

Det som står på önskelapparna kan vara: 

- Jag har låtsasvatten med mig från vårt berg i Mexiko. Kan du göra riktigt vatten som flyter bort till dom i Kalmar. Bra om vattnet är rent.

- Vi har gjort en massa fåglar. Kan du hjälpa dem att flyga. Tack.

- Det är så tungt att bära plank till bron som vi vill bygga. Kan du ge mig en elefant som kan hjälpa till.

- Vi har en damm men vi har inga fiskar. Det tycker vi är synd.

- Vi har gjort fötter bort till Kenya. Vore roligt om dom fick musik.

Det är Nattbyggarnas uppgift att uppfylla det som står på önskelapparna.

 ====== – Schhhhhhh, vi spionerar! ======

Barnens återseende med framtidsbygget har precis börjat lugna ner sig. Då möter vi några förskolebarn som ligger och spanar i buskarna. 

Runt tolvtiden på fredagen bestämmer jag mig för att lämna Riksplan, då de flesta barnen har åkt hem för att äta lunch. Trodde jag i alla fall.Helt plötsligt hör jag prassel i buskarna. Jag böjer mig ner och ser ett tiotal förskolebarn som sitter och gömmer sig.  En pojke hoppar ut. 
 – Schhhhhhh, vi spionerar, viskar han till mig.Barnen förklarar att de väntar på att vuxna ska passera.
 – Vi ska kasta jord på dom! Vi vill skrämma dom, för då blir de rädda och kanske tappar byxorna! En flicka rycker mig i armen.

– Är du ett barn? frågar hon med stora ögon. Innan jag hinner säga något svarar en annan pojke.
 – Alla är barn, min pappa har en mamma. Han är ett barn.

De andra barnen håller med.
– Vet du, vi ska få en guldmedalj ikväll.
– Och jag med!
Spionerna är överens om att det är det bästa med VM i samarbete. Några vuxna närmar sig på en bits avstånd.
 – Oj det kommer någon!
 – Nu får du gå iväg, vi måste förbereda oss, säger barnen och försvinner in i buskarna igen.

=========== ”Vi bygger en fredsrobot” ===========

 - Det är skitbra att politikerna ställer upp för oss!Det tycker Frej, Sebastian, Lovisa och Rufus från Sofiaskolan om nattbyggarna. Vår reporter Ulrika Navier fångade upp dem på torsdagsmorgonen när de precis börjat bygga på sin fredsrobot.

Tidigt på torsdagsmorgonen möter jag några barn från Sofiaskolan som sitter i en hög med brädor, verktyg och färg på Riksplan. De är i full gång med framtidsbygget.
  – Vi är här för att vi ska ha roligt, bygga saker och träffa folk från andra länder säger de.De berättar att de bygger en robot.
 – Vi gör det för att vi gillar robotar. förklarar Sebastian Larsson, 12 år.
 – Det är en fredsrobot, eller det ska i alla fall inte bli en krigsrobot, tillägger Frej Liljenroth, 12 år.Deras förståelse av VM i samarbete är tydlig. Det går ut på att hela världen samarbetar och skapar en bättre framtid.

 – Det är barnens framtid. Vi barn är bäst! säger Lovisa Klyvare, 11 år och de andra håller med.Lovisa tycker att det är kul att det finns så mycket byggmaterial.
 – Man kan bygga vad som helst menar hon. Sebastian tillägger att det borde finnas mer verktyg. ”Knipsar” och sågar saknar han speciellt.När jag frågar vad de tycker om att bland annat politiker ska komma till Framtidsbygget på kvällen och fortsätta deras bygge ser de först förvånade ut.

Rufus Mellström, 12 år, utropar sedan.
 – Det är ju skitbra! Att dom ställer upp för oss!Lovisa håller med.
 – Ja då får vi framföra våra åsikter, vad vi tycker är viktigt! Frej är inte lika positiv.
 – Bara dom inte förstör något! säger han oroligt.
 – Nej för då blir de ju de vuxna som har byggt mest i slutändan, tillägger Lovisa.

==== ”Vi vill att vår robot ska kunna ringa till FN” =====

 - Vi vill att nattbyggarna fixar en riktig telefonledning och numret till FN till vår fredsrobot. Det sade en entusiastisk grupp elever från Sofiaskolan i slutet av dagen när vi träffade dem för andra gången.

När jag träffar barnen från Sofiaskolan på eftermiddagen är de gladare och mer upprymda än vad de var när jag träffade dem tidigare under dagen.

 – Kom och kolla på vad vi har gjort! ropar de.
– Vi har byggt en fredsrobot med en telefon som kan ringa till FN-huset! säger de i mun på varandra. Roboten, som barnen har döpt till Robot of Peace, har en pistol i ena handen. Det är ingen vanlig pistol, förklarar de.
 – Den skjuter sönder alla andra vapen i världen. säger Rufus.
 – Den kan hoppa också! skjuter Sebastian nöjt in och pekar på de fjädrar som de byggt till robotens ben.

I andra handen håller fredsroboten i en telefon med en telefonledning som sträcker sig till den FN-byggnad som Rufus, Sebastian och Lovisa har byggt tillsammans med de andra eleverna från Sofiaskolan.En bro finns i installationen som förenar de olika skapelserna. På mitten av bron står två människor, en mörkhyad och en ljushyad, som står och skakar hand med varandra.
 – Att skapa kontakt var tanken med vårt verk, förklarar Lovisa.Barnen på framtidsbygget har skrivit önskelappar som ger förslag till nattbyggarna om hur man vill att nattbygget ska fortsätta under natten.
 – Vi vill att telefonledningen mellan roboten och FN: byggnaden ska fungera på riktigt! säger Rufus.
 – Vi vill också att nattbyggarna fixar numret till FN.Lovisa, Sebastian och Rufus berättar att det har varit roligt att träffa andra barn från olika delar av världen. De skulle absolut kunna tänka sig att komma till VM i samarbete igen.
– Dagen har varit jättekul! säger Lovisa och de andra barnen håller med.

====== – Det är vår robot, det är vår robot! ======

 - Det är vår robot, det är vår robot! skriker barnen från Sofiaskolan och springer mot scenen. Där står Margot Wallström och Björn von Sydow och ringer till Kofi Annan från telefonen som roboten håller i handen.

När jag träffar Lovisa, Frej, Sebastian och Rufus från Sofiaskolan på fredagsmorgonen är de besvikna.
 – De har ju inte gjort någonting!
Barnen syftar på nattbyggarnas arbete under natten. Deras önskning till nattbyggarna var att telefonledningen mellan Fredsroboten och FN-huset skulle fungera.
 – Man ska inte jobba för mycket eller för lite, nattbyggarna har jobbat lite för lite, förklarar Sebastian. Intervjun avbryts av att Fredsroboten nämns i högtalarna. Barnen ställer sig genast upp och springer mot scenen.
 - Det är vår robot, det är vår robot!
Vid scenen står Margot Wallström och Björn von Sydow och ringer till Kofi Annan från telefonen som roboten håller i handen. Då Margot Wallström säger att Fredsroboten som äter vapen borde köpas upp av FN jublar barnen.

Efter att barnen har blivit fotograferade tillsammans med Björn von Sydow och Margot Wallström får jag prata med dem igen.

– Jag tycker att det är hedrande att dom la märke till vår robot, säger Lovisa
Rufus håller inte med.
 – Jag är besviken.
Sebastian tillägger. 
 – Det är lite dåligt att de låtsas. Man ser ju att telefonen inte har någon riktig telefonledning. Dom försöker lura oss barn. Jag tycker idén var rolig! avbryter Frej. Det är jättebra att politikerna uppmärksammar vår robot och vårt budskap. 
– Jo, det är sant, håller det andra barnen med om. Jag frågar vad det bästa har varit med VM i samarbete.
 – Att de uppmärksammade vår robot! säger Sebastian och Rufus   – Att man har lärt sig om framtiden, att alla har lika värde och att man har träffats och samarbetat, tycker Lovisa.  
 – VM i samarbete är det roligaste som hänt i år! avslutar Frej.

====== – Det enda som skiljer oss åt är hörseln ======

– Budskapet med vår bro är att döva och hörande ska komma tillsammans och samarbeta. Hörande vågar ofta inte möta oss döva, men vi bits inte. Det enda som skiljer oss åt är hörseln. Det menar hörselskadade Fatima Tebibel, 13 år från Nya Broskolan i Älvsjö.

Både Denise och Fatima tycker att VM i samarbete har varit för kort.
 – Två dagar är för lite. Vi borde ha haft en hel vecka. Med fler dagar kan man samarbeta mer med varandra.
Allt som allt gillar de VM i samarbete.
 – Man träffar andra människor som man förhoppningsvis kan hålla kontakten med i framtiden.

================ Att Gunga ================

En flicka
Sitter ensam
I en gunga
Helt stilla
Hon har inte kraften
Att skjuta ifrån
med benen

Årstiderna kommer
Och går
Flickan sitter alltid
Ensam och stilla
I sin gunga
Hon har inte kraften
att gå

Åren växlar
Hon fyller 13
hela år

Hon är full av
mossa och spindelväv
Snart syns hon
inte längre
Hon har inte kraften
att synas

En dag orkar hon
skjuta på
med benen
En dag orkar hon
gå
En dag orkar hon
synas

Hon har
Kraften att vara
Kraften att finnas
Kraften att leva

Det är dagen hon mötte
Dig
Hennes första riktiga vän
Tack för att du fick mig
att existera
Att leva

Vår Vänskap
För alltid
Existera
Som en gunga
Som aldrig
Någonsin
Står stilla

**Sanna Hedlund**, 17år